Direktlänk till inlägg 13 april 2011
Första året
En gråmulen dag i november var dagen då Kalle föddes. Lätt snö flög i luften när vi var på väg in till förlossningen, jag hade fått en blödning och vi var oroliga att något var fel. Han skulle inte komma än och förstföderskor går ju ofta över tiden. Visst hade jag lite värkar men inte speciellt kännbara. Förvärkar hade jag haft rätt mycket under graviditeten.
Kalle hade lite bråttom ut och kom till oss 12 dagar innan beräknad födelse. Förlossningen gick lätt och det räckte med lustgas som smärtlindring. Efter 12 timmar sen första värken kom en livlig alldeles underbar kille till världen! Vi hade blivit föräldrar till en son! Vilken otrolig lycka att hålla sitt nyfödda barn. 
Redan som nyfödd var Kalle livlig, han hade dessutom ställt om dygnet totalt och var vaken nätterna igenom, så länge han fick ammas var han lugn och nöjd . Men nåde oss om han inte fick ligga vid tutten, då kom humöret och han skrek i nonstopp. Första året med Kalle gick som i ett töcken, sömnbristen stod skriven hos mig. Att ta sig till affären och handla mjölk kändes som en stor grej. Vi försökte få honom att komma i rätt fas, på alla möjliga olika sätt, men det var stört omöjligt. Kalle var som en tidsinställd liten bomb som vaknade klockan 23 på kvällen och var vaken till 06:00 på morgonen, när han var cirka ett år sov han en hel natt första gången och vände till "normala" tider. Man förstår inte när man tänker tillbaka hur man orkade, eller gjorde jag det, jag var som en zombie... Jag är inte en sån typ av människa som klarar av att sova en massa på dagen heller, så jag får kanske skylla mig själv vad gäller sömnbristen.
Kalle växte bra och inte oväntat för ett livligt barn, lärde han sig krypa tidigt och gå runt möbler när han var 9 månader. Han var duktig motoriskt och gick inte att släppa ur blicken för då var han och klättrade på något. Vi säkrade hemmet så gott det gick och skruvade fast möbler och tog bort lösa saker för att skydda vår guldklimp. Det blev ändå många vurpor för honom, hur det än är hinner man inte med alla gånger. När vår pojk var 9-10 månader började det bli svårt för Kalle att sova middag också, samtidigt som det var mycket vaket på nätterna. Kalle hade nog inte så stort sömnbehov, jag tror själv idag, att det berodde på hans ADHD som vi inte hade en aning om då. Men att sova var kämpigt för honom och det tog tid för honom att somna både på natten och dagen. BVC tipsade om olika knep men tyvärr fungerade inget av det heller. Pappa till Kalle jobbade långa dagar så jag fick ta hand om nattvaken. Och det var slitigt, men det gick..
Att Kalle var så livlig och hade problem med sömnen var inget vi funderade så mycket på, dels var Kalle vårt första barn och vi hade inget att jämföra med. Vilket man heller inte ska ägna sig åt. Han var förutom sin livlighet en mycket glad kille som gillade att vara i centrum. 
Han var svår att få att börja äta mat och dricka välling, det bästa var att ammas hade Kalle bestämt sig för, men skam den som ger sig, till slut började han äta. Och nätterna blev något bättre. När Kalle var 12 månader och en vecka precis gick han själv som aldrig förr! Han var mycket aktiv och fokuserade mest på motoriken. Talet dröjde något, men självklart kunde han några ord som mamma, bampa (lampa), titti (titta), pappa med flera. Föräldradagarna började ta slut och det var dags för mig att börja jobba igen när Kalle var 1 år och 3 månader. Försa tiden hade bara rusat förbi, var sjutton hade den tagit vägen?!
Fortsättning följer........
Jaha, nu hade vi alltså fått diagnosen på vår son, ADHD. Vad händer nu var en given tanke som dök upp, och svaret löd, - det finns mediciner. Vi lät psykologen skriva ut ett recept på Concerta, men att börja att medicinera sitt barn så tidigt kändes...
För er som är nya läsare på bloggen kan jag rekommendera att ni läser presentationen för att hänga med. Utredningen utfördes med ett team av läkare, psykolog, kurator och specialpedagog i samarbete med oss föräldrar. Kalle fick genomgå en läkaru...
Jag börjar från början och hoppas att ni hänger med i svängarna. Vi hittade ett föräldrakoperativ som verkade bra, Kalle fick en dagmamma och hon och Kalle kom bra överens, hon tacklade Kalles överaktivitet på ett bra sätt. Han var nu omkring 2 ...
Den här bloggen kommer att författas av mig JES, mamma till ett barn med diagnos ADHD. Här kommer jag att skriva av mig tankar, funderingar och händelser. Ni kommer att få ta del av vår historia, hur det gick till att få diagnosen, till hur vårat li...